Anna

För många år sedan jobbade jag med en kollega som heter Anna. Sedan dess har vi varit vänner och arbetar fortfarande på samma ställe men inte tillsammans. Alltid när vi ses och har tid att prata så skrattar vi gott.
När jag fyllde 30. (Absolut inte länge sedan...) bjöd mina kompisar på jobbet mig på Grappa en hel kväll.
Dagen efter jobbade vi som vanligt och oturligt nog hade jag utvecklingssamtal direkt på morgonen klockan 8 med en familj och deras barn. Samtalet gick bra men jag märkte att mamman i familjen tittade mycket på mig.
Efter samtalet gick jag som vanligt till klassrummet där Anna hade lektion med våra elever. Plötsligt sa en elev: "Tarja är inte din tröja lite fel, knapparna på den där koftan ska väl inte sitta på ryggen?"
Anna och jag skrattade så att eleverna fick säga åt oss att vara tysta.
Jag gick snabbt till personalrummet och vred runt min kofta så knapparna satt fram som de skulle. Då plötsligt kom familjen som jag hade haft samtal med tillbaka! De skulle fråga om något och mamman i familjen tittade väldigt mycket på min kofta...
Så kan det gå.

Kommentarer:

1 Carina S:

Ja så det kan gå...du gjorde säkert den familjen glad resten av dagen...parta mitt i veckan är väl inte det bästa ;)

2 åsa:

inte förvånad...

Kommentera här: